Senaste inläggen
Sambandet äggstockar-binjurar-sköldkörtel
Skribent: Michael Lam, leg. läkare
Det endokrina systemet består av åtta olika körtlar som sitter strategiskt placerade i kroppen. Tre av de viktigaste körtlarna för kvinnor är äggstockarna, binjurarna och sköldkörteln.
Binjurarna, sköldkörteln och äggstockarna styrs via varsin axel: HPA-, HPT- och HPO-axeln (H står för hypotalamus, P för hypofysen och A, T och O för respektive slutorgan – binjurar, sköldkörtel och äggstockar). Hypotalamus signalerar till hypofysen som i sin tur talar om för slutorganen att tillverka hormoner som påverkar resten av kroppen. Slutorganen ingår även hormonellt i andra organsystem via olika nätverk och axlar.
Ett sådant hormonsystem kopplar samman äggstockarna, binjurarna och sköldkörteln till den så kallade OAT-axeln. Det som händer i ett organ kommer därför att ha en fysiologisk, klinisk eller subklinisk effekt på den här axelns övriga organ, vilket innebär att de tre organen är hormonellt beroende av varandra för optimal funktion.
Om binjurarna är svaga störs därför ofta även sköldkörtelns funktion, och menstruationscykeln kan bli oregelbunden. På samma sätt kan en underaktiv sköldkörtel försämra funktionen hos binjurarna. Hormonella obalanser i äggstockarna, t.ex östrogendominans (d.v.s. för högt östrogen i förhållande till progesteron), förvärrar ofta befintlig subklinisk hypotyreos.
Obalanserad OAT-axel
Obalanser i OAT-axeln kan ge mängder av hälsoproblem som är irriterande i sin mildaste form och invalidiserande som värst. De vanligaste besvären vid OAT-obalans ger symtom som visar på samtidig underfunktion i två eller alla tre organen. Östrogendominans och underfunktion i sköldkörtel och binjurar är ett vanligt scenario. Symtomen kan vara sömnbesvär, trötthet eller kronisk trötthet, ledvärk, träningsintolerans, hjärndimma, sockerintolerans, diabetes, torr hud, frusenhet, låg ämnesomsättning, oförmåga till viktnedgång, PMS, endometrios, oregelbunden menscykel, bröstcystor, oro/ångest, depression och övervikt kring midjan.
Kvinnor som har opererat bort äggstockarna kan ändå ha obalans i OAT-axeln på grund av östrogenobalans eftersom det inte bara är äggstockarna som tillverkar östrogen. Det produceras även i binjurarna och i fettvävnad.
OAT-obalans innebär en hormonell obalans som kan vara både klinisk och subklinisk, men som ännu inte erkänns inom den konventionella medicinen. Eftersom den kliniska bilden innefattar flera endokrina systemobalanser finns det inga prover som kan isolera och identifiera det exakta orsaksstället. Det råder alltså ett skriande behov av forskning på det här området.
Vår aktuella förståelse av detta tillstånd kommer därför huvudsakligen från klinisk erfarenhet och olika fallstudier. Därmed måste obalanser i OAT-axeln i nuläget ses som ett kliniskt tillstånd, inte som ett sjukdomstillstånd, som bara ska övervägas när konventionella endokrina, diagnostiska och terapeutiska metoder inte ger önskat resultat och när konventionella utredningar och prover inte är tillräckligt.
Eftersom symtomen är så många, överlappande och olikartade, är det lätt att även en läkare med mer holistiskt synsätt blir överväldigad.
Det finns en motsvarighet till OTA-obalans hos män som leder till minskad könsdrift och lågt testosteron. Låga nivåer av manligt könshormon påverkar också sköldkörtelns och binjurarnas funktioner.
Östrogendominans och OAT-axeln
Östrogendominans kan öka sköldkörtelbindande proteiner i blodomloppet. Därför kan sköldkörtelblodprover uppvisa normala värden samtidigt som det kan råda brist på sköldkörtelhormon i vävnaderna, vilket leder till subklinisk eller klinisk hypotyreos.
När östrogennivån är hög har binjurebarken svårare att svara på signaler från hjärnan om ökad kortisolproduktion. Östrogen försämrar även binjurefunktionen genom att störa utsöndringen av kortisol från binjurebarken. Hög östrogennivå kan leda till en motsvarande ökning av kortisolbindande globulin som cirkulerar i blodomloppet där det binder till fritt kortisol så att detta inaktiveras.
Passera cellmembranen
Alltså kan en kvinna med östrogendominans ha tillräckligt med totalkortisol i blodet medan hennes fria, tillgängliga kortisolnivå är låg. Eftersom enbart fritt, obundet kortisol kan passera genom cellmembranen och aktivera receptorer inuti cellerna, avtrubbas kortisolets effekt på cellnivå.
Och precis som östrogendominans kan bidra till binjureinsufficiens, kan binjureinsufficiens bidra till östrogendominans. Kortisol tillverkas i binjurebarken av progesteron. Om binjurarna är svaga tenderar kortisolet att vinna över progesteronet, vilket kan ge låg progesteronnivå och därmed relativ östrogendominans.
En ogynnsam feedbackslinga skapas som bildar en ond cirkel. För mycket östrogen i förhållande till progesteron påverkar både sköldkörtelns och binjurarnas funktion, och trötta binjurar och sköldkörtel kan förvärra östrogendominansen.
Binjurarna sviktar först
Binjurarnas funktioner brukar vara de första endokrina funktionerna som sviktar när kroppens normala kompensatoriska respons överväldigas av stress. Tyvärr erkänns detta sällan som ett patologiskt tillstånd. Accepterade sociala kompensatoriska åtgärder, t.ex kaffeintag, maskerar ofta de underliggande problemen när binjurarna lägger in överväxeln för att klara de tidiga tecknen på binjuretrötthet.
Nästa endokrina körtel som påverkas är den insulinproducerande delen av bukspottkörteln. Kroppens blodsockernivåer råkar i obalans och kompenseras tillfälligt genom sug efter läsk och energidrycker, godis och fikabröd.
Efter bukspottkörteln kommer sköldkörteln. Trötthet, tröghet, frusenhet och viktuppgång är vanliga förstasymtom som leder patienten till vårdcentralen där hypotyreos ofta diagnostiseras och behandlas rutinmässigt med syntetiskt sköldkörtelhormon. Trots detta kvarstår symtomen över tid hos mer än 70 procent av patienterna som får sköldkörtelmedicin.
Efter sköldkörteln uppstår oftast onormal funktion i äggstockarna där östrogendominans är en vanlig följd. Symtomen innefattar då PMS, endometrios, bröstknölar och oregelbunden menscykel. Hormonersättning kan fungera kortsiktigt, men om inte binjurarna kollas upp och behandlas vid behov, kommer patientens respons att avta på sikt.
Slutligen påverkas även bisköldkörtlarna, tallkottkörteln, autonoma nervsystemet samt hypotalamus. När det har gått så långt är OAT-axeln i stark obalans.
Binjuretröttheten upptäcks ofta sist, trots att den uppstår först. Dessutom övervägs bara behandling när funktionen är starkt nedsatt, med samtidiga allvarliga störningar i äggstocks- och sköldkörtelfunktion. Och om binjureinsufficiens till slut upptäcks, läggs sällan tillräcklig vikt vid samtidiga obalanser i äggstockar och sköldkörtel.
Nyckeln till att åtgärda OAT-obalansen återfinns hos binjurarna, eftersom det är här som kortisolet tillverkas. Vid binjuretrötthet uppstår obalans i kortisolproduktionen som ofta leder till multipel organresistens som kan innefatta både sköldkörtel och äggstockar.
Faktum är att binjuretrötthet är en vanlig men ofta förbisedd orsak till sekundär klinisk eller subklinisk hypotyreos. Det klassiska scenariot är att patienten klagar hos läkare på stark trötthet, torr hud, viktökning, låg kroppstemperatur och sömnproblem.
Sköldkörtelproverna visar antingen normalt eller högt TSH, normalt eller lågt T3 och fritt T3, normalt eller lågt T4 och fritt T4. Patienten brukar då behandlas med sköldkörtelhormonersättning. En tillfällig förbättring är att vänta, men avtar efter ett tag och symtomen kvarstår.
Ibland skrivs för höga doser sköldkörtelmedicin ut för att normalisera till synes suboptimala blodnivåer. Kroppen sätts på överväxel så att den basala ämnesomsättningen höjs. I det här läget kan en befintlig, tidigare dold binjuresvaghet plötsligt visa sig som förvärras till binjureinsufficiens. Antidepressiva läkemedel skrivs ofta ut som en lösning för att kontrollera de nya symtomen eftersom läkaren nu har slut på alternativ. Inte sällan förvärrar detta OAT-obalansen.
Det är viktigt att förstå att optimal binjurefunktionen spelar en huvudroll i den här obalansen. När binjurarnas aktivitet försvagas, uppstår kortisolinducerad resistens hos så gott som alla övriga hormonreglerade organ inklusive äggstockar, sköldkörtel och bukspottkörtel. Få hormoner – t.ex insulin, progesteron, östrogen och testosteron – har möjlighet att arbeta på optimal nivå när binjuretrötthet föreligger.
Den normala negativa feedbackslingan via hypotalamus och hypofysen kan trubbas av och bindande transporthormoner i blod kan störas. Varje hormons förmåga att reglera och anpassa sitt målorgan för att uppnå homeostas försämras därför ofta.
Vanliga symtom är instabilt blodtryck och blodsocker, bipolära tillstånd och oro/ångest som kommer och går, okontrollerbara reaktiva adrenalinrusher, ”hjärndimma”, långsammare ämnesomsättning och oregelbundna menstruationer.
Eftersom läkare saknar klinisk utbildning gällande binjuretrötthet, behandlar de bara symtomen på svag sköldkörtel och svaga äggstockar. I ett tidigt skede av binjuretrötthet är kortisolutsöndringen hög eftersom kroppen försöker att neutralisera det konstanta stresspåslaget.
Men när för mycket kortisol produceras uppstår många ogynnsamma effekter. Kortisolet blockerar t.ex cellernas progesteronreceptorer som blir mindre känsliga.
Progesterontillverkningen i binjurarna avtar i förmån för kortisolproduktionen.
Som vi sett kan detta ge en obalans mellan östrogen och progesteron där östrogen dominerar – åtminstone relativt. Det är ingen slump att hälsobesvär som kan kopplas till förhöjt östrogen – t.ex PMS, fibrom och andra besvär som är typiska före klimakteriet – ökar när kvinnor närmar sig 35–40-årsåldern.
Många kroniskt sjuka har både låg binjure- och sköldkörtelfunktion. I sådana fall är det viktigt att börja läkeprocessen genom att stötta binjurarna innan man sätter in sköldkörtelhormon. Annars kan den ökade cirkulationen av sköldkörtelhormon belasta de redan svaga binjurarna ännu mer, vilket då kan leda till svår binjureinsufficiens. En behandlingsplan som bara bygger på att stötta en enskild körtel utan att överväga obalans i organsystemen fallerar ofta och kan till och med göra situationen värre.
En behandling som fokuserar på binjurarna först leder däremot ofta till anmärkningsvärda resultat eftersom äggstockarnas och sköldkörtelns hormoner får chans att balansera sig själva när binjurarnas återhämtar sin styrka.
Hypotyreos
Hypotyreos kan vara primär eller sekundär. Primär hypotyreos är lätt att behandla genom tillförsel av sköldkörtelhormon. Men om symtomen på hypotyreos kvarstår trots behandling, måste man gå vidare oavsett labbprovernas värden för att hitta orsaken till den låga sköldkörtelfunktionen.
Sekundär hypotyreos beror på nedsatt funktion i ett annat organsystem. Binjuretrötthet är en av de mest förbisedda och dessutom vanligaste orsakerna till både klinisk och subklinisk sekundär hypotyreos.
Låg binjurefunktion leder ofta till låg sköldkörtelfunktion, som vanligtvis visar sig genom höga nivåer av sköldkörtelbindande globulin (TBG), lågt fritt T4, lågt fritt T3, högt TSH samt låg kroppstemperatur. Få läkare har kunskaper om det här sambandet. Lyckligtvis kan sekundär hypotyreos hävas när det underliggande problemet åtgärdas.
Sköldkörteln och OAT-axeln
Sköldkörtelobalans är kanske den mest förvirrande, mest invecklade och svåraste av de endokrina sjukdomarna. Behandling av sköldkörtelsymtom utan fullständig förståelse för de komplexa bakomliggande orsaker som kan kopplas till äggstockar och binjurar fallerar ofta över tid.
Eftersom sköldkörteln reglerar ämnesomsättningen påverkar den även kroppens produktion av könshormoner, bl.a SHBG (könshormonsbindande globulin), prolaktin och GnRH (gonadotropinfrisättande hormon) som alla inverkar på menstruationscykeln och kroppens förmåga att bli gravid.
Sköldkörtelhormon stimulerar även äggstockarnas progesteronproduktion.
Onormal sköldkörtelaktivitet kan därför skapa störningar i menstruationscykeln hos både yngre och lite äldre kvinnor. Kvinnor med PCOS och infertilitetsproblem har ofta kroniskt låg progesteronnivå. Problemen blir ofta värre dagarna före menstruation.
Obehandlade sköldkörtelproblem kan bidra till infertilitet, PMS och klimakteriesymtom. Eftersom sköldkörtelhormon har likheter med vissa metaboliter av östrogen och progesteron kan receptorer för sköldkörtelhormon både blockeras och främjas av östrogen och progesteron.
Obalans mellan sköldkörtelhormon T3 och T4 kombinerat med obalans mellan östrogen och progesteron kan efterlikna klimakteriesymtom och leda till många olika symtombilder ifråga om humör, temperaturreglering, kvarhållande av vätska, energinivå och sömnkvalitet. Kvinnor med normala TSH-värden kan faktiskt lida av subklinisk hypotyreos utan att veta om det.
Sköldkörteln har också en nära koppling till binjurarna. När binjurarna är svaga minskar deras förmåga att hantera stress och energireserverna blir lidande. För att öka överlevnadschansen tvingar binjurarna kroppen att nedreglera energiproduktionen på olika sätt. Med andra ord minskar ämnesomsättningen för att spara energi: kroppen behöver vila.
Labbprover av T4 och T3 kan därför vara normala samtidigt som de klassiska symtomen på hypotyreos är uppenbara med konstant låg kroppstemperatur och nedsatt ankelreflex. Alternativt kan blodproverna visa låga nivåer av fritt T4 och fritt T3 medan TSH-värdet är normalt eller förhöjt.
I bägge fallen är sköldkörtelbehandling med syntetiskt T4- och T3-hormon utan att först överväga binjurestöd ett vanligt misstag som kan leda till att OAT-obalansen ökar. Orsakssambandet är enkelt. Behandlingen med sköldkörtelhormon ökar ämnesomsättningen, vilket är detsamma som att försätta alla kroppens system på överväxel vid en tidpunkt då kroppen försöker vila genom nedreglering.
Den här överlevnadsmekanismen går alltså ut på att minska – inte öka – nivåerna av T4 och T3. Medicineringen står i rak motsats till kroppens överlevnadsstrategi och i många fall kan den liknas vid att hälla olja på öppen låga. Binjurar som redan är på gränsen till utmattning klarar inte att kompensera belastningen från den ökade energiproduktionen.
Sköldkörtelmedicinering under sådana förhållanden kan leda till en tillfällig men oftast kortlivad symtomförbättring och energistegring. Tröttheten kommer sedan tillbaka när sköldkörtelmedicinen underminerat den redan befintliga binjuretröttheten och påskyndar ofta binjureutmattningen.
Tröttheten fortsätter att öka långt utöver de inledande symtom som medicineringen var avsedd att åtgärda. Det enda som hjälper är att öka dosen eller byta till kraftfullare sköldkörtelmedicin.
Men vad händer då i kroppen? Även om värdena för T4, T3 och TSH kan förbättras uppvisar patienten ingen symtomförbättring, ofta tvärtom. Läkaren kan vilseledas av de "förbättrade" labbresultaten och tro att man är på rätt väg. Om värdena för FT4, FT3 och rT3 inte vägs in i den kliniska bilden får man ingen kännedom om hur sköldkörtelmedicinen fungerar på cellnivå.
Kroppens rop på hjälp fortsätter att genljuda i form av låg kroppstemperatur, medan läkaren kanske fortsätter att öka dosen av sköldkörtelhormon. Det här tillvägagångssättet kommer inte att fungera långsiktigt och medicineringens oavsiktliga negativa effekter på binjurarna överstiger snart dess fördelar för sköldkörteln.
Medan binjurarna fortfarande fungerar kommer de att fortsätta att nedreglera så mycket de bara kan och trubbar därmed av kroppens respons på sköldkörtelmedicinen. Till sist är patienten så överlastad med sköldkörtelhormon att biverkningar som hjärtklappning och darrningar uppstår medan tröttheten och känslan av tröghet ligger kvar.
Personer med hypotyreos som inte blir bättre av sköldkörtelmedicin bör alltid överväga binjuretrötthet som en möjlig bakomliggande orsak till underfunktionen. En normalisering av binjurefunktionen i sådana fall är nyckelbehandlingen och leder ofta till spontan tillbakagång av symtomen på hypotyreos. Ju snabbare binjuretröttheten åtgärdas, desto snabbare kommer symtomen på hypotyreos att förbättras.
Det är dock viktigt att observera att sköldkörtelprover kommer att visa på fortsatt låg funktion under en tid medan binjurarna återställs på grund av en fördröjande effekt. TSH-värdet kan vara fortsatt högt och ligga utanför det normala intervallet medan fritt T3 och fritt T4 är låga. Den här fördröjningen kan vara i flera månader. Men efterhand som binjurarna återställs förbättras patientens kliniska tillstånd med normal kroppstemperatur, ökad energi, minskat behov av sköldkörtelmedicin och förbättrad viktkontroll.
Samtidigt som det är viktigt att ge binjurarna primärt fokus hos patienter med nedsatt binjure- och sköldkörtelfunktion, är det viktigt att inte abrupt sluta med sköldkörtelmedicinering (eller annan behandling med naturliga körtelextrakt eller örter som har stimulerande effekt) utan läkares vägledning.
Om man tvärt slutar med medicinerna kan mycket olustiga abstinenssymtom uppstå och i sällsynta fall kan binjuretröttheten förvärras. Den bästa kliniska strategin är att ge binjurarna stöd och näring och låta sköldkörtelfunktionen förbättras på egen hand.
Den sämsta strategin vid binjure- och sköldkörteldysfunktion är att bara fortsätta att öka sköldkörtelmedicineringen. Följden kan bli att patienten blir beroende av den starka medicinen samtidigt som man lider av symtom på förgiftad sköldkörtel, t.ex hjärtklappning. Man är då konstant trött och orolig under dagen men samtidigt för uppskruvad för att somna på kvällen.
I sådana fall fortsätter binjurarna att svikta och nedreglera kroppens funktioner för att spara energi. Detta är ingen ovanlig situation, men ignoreras fortfarande.
En sista punkt som är viktig att observera är att försök att gå ned i vikt ofta misslyckas när det råder OAT-obalans på grund av den underliggande metaboliska rubbningen. Den goda nyheten är att när balansen i OAT-axeln återställs kommer viktminskningen ofta naturligt. Att sätta viktminskning som en högsta prioritet är därför ingen bra strategi i dessa lägen.
Nedsatt sköldkörtel- och binjurefunktion och OAT-obalans
Trots att symtom på samtidig låg binjure- och låg sköldkörtelfunktion inte alls är ovanlig, uppmärksammas inte sambandet i den konventionella medicinen. Personer som diagnostiseras med hypotyreos efter en traumatisk eller starkt stressande händelse, t.ex en olycka, en infektion, en komplicerad graviditet eller ett känslomässigt trauma som skilsmässa eller nära anhörigs dödsfall, bör vara särskilt uppmärksamma om sköldkörtelmedicinering inte hjälper.
Personer med dålig reglering av kroppstemperaturen tycks vara mer benägna att tillhöra den mixade orsaksbilden med symtom på både binjuretrötthet och hypotyreos. Detta är särskilt vanligt hos personer med OAT-obalans som har konstant låg kroppstemperatur mellan 33 och strax under 37 grader.
De kan också vara känsligare för den omgivande temperaturen och känna sig varmare än normalt när det är varmt och frysa mer än normalt när det är kallt. De lider även av trötthet, torr hud och viktuppgång.
Patienten med blandad orsakstyp är svårast att bota. Man bör börja med att uppmärksamma binjurarna eftersom de utgör nyckeln till den fortsatta läkningen. Om binjurefunktionen normaliseras kan symtomen på hypotyreos i dessa fall ofta minska eller försvinna helt.
Dominans hos en viss axelkomponent
Vid OAT-obalans är det vanligt att en axelkomponent dominerar och därför är mer problematisk. Den komponenten återspeglar oftast det organsystem som är konstitutionellt svagast och alltså mest skadat. Exempelvis kan symtomen på subklinisk hypotyreos vara svårare jämfört med störningar hos binjurar och äggstockar.
Personer som uppvisar klinisk sköldkörteldominans har oftast mycket låg fysisk energinivå utöver de klassiska tecknen på hypotyreos – t.ex torr hud och oförmåga att gå ned i vikt. Tröttheten är deras främsta besvär. De är för trötta för att bry sig om PMS eller depression även om dessa symtom också finns och kan ge läkaren ledtrådar.
De flesta inom sjukvården tenderar dock att missa dem om de inte har kunskap om nedsatt binjurefunktion, utan tror att hypotyreos är det enda problemet.
Den binjuredominanta typen lider ofta av känslomässiga besvär som oro/ångest och irritabilitet. De är också trötta, men tröttheten är oftast inte lika besvärlig som den känslomässiga berg- och dalbana som dessa personer hamnar i.
Personer vars äggstockar är den dominanta körteln brukar uppleva stora problem med hjärndimma och minnesbesvär utöver PMS och andra symtom på östrogendominans.
Att ta reda på vilken av OAT-axelns körtlar som är dominant är viktigt när man lägger upp ett återhämtningsprogram eftersom rekommendationerna för näringsintag, kost och övrig livsstil skiljer sig åt mellan grupperna. Exempelvis brukar naturlig GABA (eller GABA-höjande näringsämnen, red. anm.) vara effektivt för att öka sömnkvaliteten hos binjuredominanta personer. Men det fungerar inte alls lika bra som 5-HTP för sköldkörteldominanta personer. Varje näringsämne har sin unika väg och måste matchas med rätt orsaksproblem för att uppnå maximal effektivitet.
När det gäller kosten brukar sköldkörteldominanta må bra av främst vegetarisk mat med ökad andel fiber för bättre matsmältning och upptag, medan äggstocksdominanta har mest fördel av en kost med mycket protein i förhållande till kolhydrater.
Binjuredominanta mår ofta bäst av en balanserad kost som lutar lite mer åt protein och fett plus fler mål per dag för att få bukt med hypoglykemi. Personer med en blandad typ behöver en kombination av ovanstående.
Gällande motion är sköldkörteldominanta ofta bäst lämpade för rytmisk, taktfast träning som löpning eller simning. Äggstocksdominanta mår bäst av mildare och mentalt fokuserad träning som yoga. Den binjuredominanta typen är svårare eftersom den kan delas in i två huvudkategorier – personer med hög binjurefunktion och personer med låg binjurefunktion.
Ansträngande träning är ofta fördelaktigt för personer med hög binjurefunktion eftersom den hjälper dem att bränna bort överskottsadrenalin.
Personer med låg binjurefunktion bör tvärtom ofta undvika träning tills kroppens reserver är återställda genom rätt näring och kost. Sedan kan en gradvis upptrappning av isometrisk (statisk) och isotonisk (dynamisk) träning inledas.
Men det kan också hända att den dominerande typen förändras under återhämtningens gång så att en sköldkörteldominant person t.ex övergår till att vara binjuredominant. Detta kan uppstå när sköldkörtelfunktionen förbättras eller om man har akut binjureutmattning som överväldigar sköldkörteln.
Genom att ta reda på vilken komponent som är dominant under läkeperioden kan rätt behandling prioriteras med rätt naturligt stöd vid rätt tidpunkt. Självhjälp eller den standardiserade "shotgun"-metoden utan noggrant övervägande av körteldominans och uppföljning av förloppet leder ofta till fördröjd eller utebliven läkning.
Översättning: Helene Sandström
Den här förkortade versionen har översatts med tillstånd av Dr. Michael Lam ("författaren") för Näringsmedicinsk Tidskrift.
Författaren har inget ansvar för översättningens riktighet, utan ansvaret ligger helt på översättaren. Originalartikeln finns att läsa på engelska i oförkortad form på www.DrLam.com
This abridged version is translated in full with permission of Dr. Michael Lam (the “Author”) by the Swedish Journal of Nutritional and Functional Medicine. Sole responsibility for the accuracy of the translation rests with the translator and the Author assumes no responsibility for the accuracy of translation. The original complete unabridged article in English can be viewed at www.DrLam.com
Michael Lam, leg. läkare och medlem i American Board of Anti-Aging Medicine, är specialist inom preventivmedicin.
Han är författare till ett stort antal artiklar samt följande böcker: Five Proven Secrets to Longevity, How to Stay Young and Live Longer, Estrogen Dominance – Hormonal Imbalance of the 21st Century och Beating Cancer with Natural Medicine.
Funktion
Tyrosin är en icke-essentiell aminosyra som bildas ur aminosyran fenylalanin. Det är en föregångare till sköldkörtelhormonerna, samt dopa, dopamin, norepinefrin (noradrenalin) och epinefrin (adrenalin). Hud- och hårpigmentet melanin härstammar ur tyrosin.
L-tyrosin liknar tryptofan i sitt sätt att tränga igenom blod-hjärnbarriären samt förbättra fall av depression och även minnet. Man menar också att tyrosin i kombination med tryptofan kan ha en bättre sömngivande effekt än tryptofan ensamt. Det har även inrapporterats att den har kunnat hjälpa vissa Parkinsonpatienter. Brist på tyrosin hos kvinnor som använder p-piller kan leda till depression.
Den ökar mental skärpa och bidrar till en balanserad produktion av neurotransmittorer, vilka överför nervimpulser mellan neuroner och påverkar humör och mental skärpa.
Tyrosin spelar en förmedlande roll vid syntesen av neurotransmittorn norepinefrin från aminosyran fenylalanin.
Tyrosin omvandlas till sköldkörtelhormonet tyroxin och är föregångare till de adrenokortikotropa hormonerna (t.ex. adrenalin) och till dopamin, en föregångare till norepinefrin och epinefrin. Eftersom norepinefrin är en aptitdämpande neurotransmittor, åstadkommer denna aminosyra, i likhet med fenylalanin, en minskning av aptiten. Båda dessa aminosyror omvandlas nämligen i hjärnan till norepinefrin.
Denna aminosyra stimulerar också frisläppandet av tillväxthormon som ökar muskelmassan och minskar fettupplagring.
Fria radikaler kan skada proteiner, fetter och nukleinsyror (DNA och RNA) i kroppen. Till antioxidanterna, som minskar effekten av de fria radikalernas inflytande, räknas förutom vitamin A-, C-, E- och B-vitaminkomplex, även aminosyrorna cystein och tyrosin.
Bristsymtom och terapeutisk användning
Parkinsons, impotens, depression, drogavvänjning, rökavvänjning, hypotyreoidism, vitiligo, ADHD.
Tyrosin kan vara effektiv i behandlingen av allergier, särskilt hösnuva. Israeliska experiment visar att tyrosin kan reglera högt blodtryck. Brist leder till låg kroppstemperatur och lågt blodtryck. Den används som en komponent i proteintillskott för patienter som lider av fenylketonuria, en genetisk sjukdom som hindrar omsättningen av fenylalanin, en förelöpare till tyrosin.
Källor i kosten
Biff, skinka, revbensspjäll, gås, kalkon, tonfisk, vetekli, soja, banan, pumpakärnor, sesamkärnor, jordnötter, sötmandlar, Keso, ricottaost, torrmjölk.
Dosering
1 000–3 000 mg per dag på morgonen och vid sängdags om det behövs.
Låga doser är ofta effektivare än höga för att åstadkomma en ökning av neurotransmittorer.
Tyrosin likasom alla enskilda aminosyror bör intas minst 30 minuter före måltider. Det skall helst också intas tillsammans med ett multivitamin-mineraltillskott.
Toxicitet
Personer som lider av migrän bör vara försiktiga eftersom höga doser tyrosin kan utlösa attacker.
Kontraindikationer
Bör inte användas av personer med fenylketonuri, melanom, högt blodtryck, gravida eller ammande kvinnor eller personer som intar MAO-hämmande eller andra antidepressiva läkemedel. Dessa kontraindikationer bör i högsta grad även iakttas vid konsumtion av läsk och annat som innehåller aspartam (Nutrasweet) sötningsmedel som i största del består av L-fenylalanin. Svensk forskning testar tyrosin mot schizofreni, världens första randomiserade och kontrollerade studie med tyrosinbehandling.
Synergister
Folsyra, koppar, C-vitamin.
Antagonister
Eftersom tyrosin behövs vid stress har kronisk stress en tendens att minska tyrosinnivåerna i hjärnan vilket kan leda till svårigheter att förstå, få ett grepp på saker och ting. Dieter som inte innehåller något kött kan leda till tyrosinbrist eftersom frukt, grönsaker och sädesslag endast innehåller låga halter.
Norepinefrinförelöpare: tyrosin och fenylalanin
Tyrosin är förelöpare av norepinefrin, och L-fenylalanin är också förelöpare för dopamin, en annan neurotransmittor som kan spela en viktig roll i samband med depression. Följande tabell visar tillverkning av katekolaminer från tyrosin. Kom också ihåg att en del av tyrosinet även kommer att omvandlas till sköldkörtelhormonet tyroxin.
Exempel på studier, referenser
D-fenylalanin och depression
I en öppen studie behandlades 11 patienter med svår depression med D-fenylalanin (350 mg per dag) under 4 veckor. Forskarna fann inget bevis, men förslog en ny utvärdering med mycket högre doser. Senare blev det positiv respons hos 31 av 40 deprimerade patienter med stora doser av L-fenylalanin (upp till 14g per dag).
M
Besvär vid hypertyreos
När sköldkörteln producerar för mycket sköldkörtelhormoner kommer kroppens ämnesomsättning att gå på högvarv. Hypertyreos, tyreotoxikos, giftstruma eller Basedows sjukdom (Graves sjukdom) är alla tillstånd vid överproduktion av sköldkörtelhormon. Basedows sjukdom är en autoimmun sjukdom där de antikroppar som finns i blodet istället för att hämma sköldkörtelns funktion stimulerar den vilket leder till en överproduktion av sköldkörtelhormoner. Personer som lider av någon form av hypertyreos är ofta trötta men har svårt att varva ner. Rastlöshet, nervositet, svettningar trots att det är kallt, hjärtklappning och darrningar är inte ovanligt. Konstant hunger och undervikt trots stort matintag är också symptom på hypertyreos. Personer som lider av hypertyreos kan även ha lösare avföring, högt blodtryck, gruskänsla i ögonen och ögonkänslighet för ljus och blåst.
Besvär vid hypotyreos
Det finns olika nivåer av för låg produktion av sköldkörtelhormon: primär och sekundär. Oavsett om man har primär, sekundär eller bara en liten nedsatt sköldkörtelfunktion kan besvären vara många och jobbiga. Några av de besvär som förknippas med hypotyreos är bland annat trötthet, frusenhet, minnesproblem, förstoppning, ökat sömnbehov, reducerad ämnesomsättning, håravfall, torrt hår, sköra naglar, muskelkramper, sömnbesvär, övervikt (ibland även undervikt), dålig svettningsförmåga, försvagad puls men även symptom som depression och självmordstankar kan uppstå vi underfunktion i sköldkörteln. Dessvärre är symptomen mer eller mindre diffusa och det är inte alltid som blodprover ger korrekt svar på huruvida man har sköldkörtelbesvär eller inte. Hypotyreos går dessvärre därför oupptäckt inom vården för många. Emellertid ljuger symptom aldrig. För att förstå vad man kan göra för att underlätta för sköldkörteln behöver man, lite förenklat, förstå hur den fungerar först.
Hur sköldkörteln fungerar
Hypotalamus i hjärnan får information om nivåerna av sköldkörtelhormon i blodet och skickar beroende på det, mycket eller lite av ett hormon som heter TRH till hypofysen i hjärnan. Hypofysen producerar i sin tur ett hormon vid namn TSH (tyreoideastimulerande hormon) som skickas till sköldkörteln och signalerar att producera prohormonet tyroxin (T4) samt det aktiva sköldkörtelhormonet trijodtyronin (T3). Det mesta av T4 omvandlas sedan i levern till T3. Njurarna, musklerna och hjärnan kan också konvertera T4 till T3. Sköldkörtelhormonet T3 transporteras därefter in i cellen där det talar om med vilken hastighet cellens ämnesomsättning bör ligga på för att upprätta en grundläggande metabolisk takt i kroppen. Eftersom celler när de producerar energi samtidigt producerar värme, kommer en underproduktion i sköldkörtelhormon att ge lägre energiproduktion och därmed lägre värmeproduktion. Det är anledningen till att man blir frusen vid hypotyreos. När nivåerna av T3 och T4 i blodet är låga kommer hypotalamus i hjärnan via en så kallad negativ återkoppling som sagt att påverka hypofysen så att den producerar mer TSH för att få sköldkörteln att i sin tur producera mer sköldkörtelhormoner. Det omvända gäller också, det vill säga vid höga halter av T3 och T4 i blodet kommer hypotalamus signalera till hypofysen att reducera produktionen av TSH och därmed minska produktionen av sköldkörtelhormoner. Sköldkörtelhormonnivåerna varierar inte speciellt mycket på dagsbasis utan mer på veckobasis, vilket kan vara anledningen till att man känner sköldkörtelhormonrelaterad trötthet vid årstidsväxlingar eftersom sköldkörteln inte hinner med temperaturväxlingarna.
Orsak – konventionell medicin
Klassisk hypotyreos karaktäriseras av förhöjd TSH samtidigt som man har för låga nivåer av T4 och T3. TSH är förhöjt eftersom hypofysen försöker att få sköldkörteln att producera mer sköldkörtelhormoner. Den vanligaste orsaken till att man producerar för lite av sköldkörtelhormonerna är enligt den konventionella medicinen på grund av en autoimmunsjukdom som orsakar antikroppar som förstör vävnaden i sköldkörteln vilket gör att T4 inte produceras i rätt takt. Andra orsaker kan vara jodbrist eller sjukdom i hypofysen och därmed problem med TSH. Temperaturförändringar påverkar även sköldkörteln som måste anpassa sin hormonproduktion till olika gradtal, vilket dock brukar justera sig inom en period på några veckor.
Orsak – komplementär medicin
Enligt komplementär medicin kan hypotyreos bero på näringsbrist (se nedan). Även stort intag av produkter innehållandes isoflavonoider som exempelvis soja påverkar sköldkörteln negativt. Överkonsumtion av icke-tillagade livsmedel som innehåller så kallade goitrogener, vilka hindrar jodupptaget kan påverka sköldkörteln negativt: brysselkål, broccoli, majrova, kålrabbi, rädisor, blomkål, kassava, hirs, vitkål och grönkål (notera att dessa livsmedel, möjligtvis med undantag för hirs och kassava är nyttiga men vid sköldkörtelproblem kan de förvärra tillståndet om de konsumeras i stora mängder och då i icke-tillagat tillstånd). Rökning påverkar sköldkörteln negativt, speciellt sköldkörtelsjukdomen Basedows sjukdom. En anledning till att rökning påverkar sköldkörteln negativt är att cyanid som cigarettrök innehåller, omvandlas till tiocyanat som försämrar sköldkörtelns funktion genom att förhindra upptaget av jod och tillverkningen av sköldkörtelhormon. Det finns fler ämnen i cigaretter som påverkar sköldkörteln negativt genom att de förhindrar att T3 binder sig till receptorer på cellerna.
Att ställa diagnos
Hypotyreosdiagnos ställs inom den konventionella sjukvården nästan alltid utifrån ett blodprov vilket mäter T4, T3 och TSH i blodet. Om TSH och T4, T3 uppvisar normala värden anses patienten inte ha hypotyreos oavsett hur många symptom som föreligger. Blodprov kan dock vara ett relativt trubbigt vapen i sköldkörteldiagnos. Urinprov anses vara ett mer fördelaktigt sköldkörteltest eftersom det kan vara bättre på att påträffa subklinisk hypotyreos som blodprover inte upptäcker.
Medicinering
I Sverige ordineras hormonmedicinen Levaxin för att behandla hypotyreos. Om man lider av jodbrist kan situationen förvärras eftersom Levaxin ökar behovet av jod och därmed minskar tillgången på jod till kroppens vävnader. Om man tar Levaxin bör man först kontrollera sin jodstatus. Om man har jodbrist är risken stor att inga symptom förbättras vid behandling med Levaxin; symptomen kan till och med förvärras. Det gäller oavsett om det härrör sig om hypotyreos från en autoimmun sjukdom eller hypotyreos som beror på andra orsaker.
Sköldkörteln och näringsfysiologi
Ur ett näringsfysiologiskt perspektiv kan hypotyreos även bero på följande: Om sköldkörteln saknar de näringsämnen som behövs för att producera T4 samt att det saknas vissa näringsämnen som cellerna behöver för att utföra de instruktioner som T3 ger dem, kan det ge samma symptom som om man hade för lite T3. Dessa förhållanden kan man dessvärre inte se via ett sköldkörtelhormonblodprov oavsett om det är ett blodprov eller ett urinprov. En person med hypotyreossymptom (även en person som går på medicinering) kan förbättra sin sköldkörtelfunktion genom att tillhandahålla de näringsämnen som förbättrar produktionen av sköldkörtelhormon, förbättrar konverteringen av T4 till T3 samt förbättrar möjligheten för cellerna att använda sköldkörtelhormon. Följande näringsämnen är viktiga för optimal sköldkörtelfunktion: Selen, zink och koppar behövs för att levern ska kunna omvandla T4 till T3. Sköldkörteln är för övrigt det organ i kroppen som har högst koncentration av selen. Mangan behövs för att underlätta för antioxidativa enzymer i sköldkörteln och levern så att båda organen fungerar optimalt. L-Tyrosin är en aminosyra som konverterar dopamin till noradrenalin med hjälp av vitamin B6 och C-vitamin. Noradrenalin är en signalsubstans i sympatiska nervsystemet som stimulerar hypotalamus och hypofysen att aktivera produktionen av sköldkörtelhormon i sköldkörteln via hormonerna TRH och TSH. Jod behövs för att tillverka T4. B-vitaminerna kan förbättra cellens svar på T3-instruktioner. Utan alla ovan nämnda näringsämnen får sköldkörteln en betydligt mindre gynnsam arbetssituation. Det finns även örter som har gynnsam effekt på sköldkörteln. Örten Commiphora Mukul har visat sig stimulera sköldkörtelhormon i djurstudier genom dess direkta inverkan på sköldkörteln men även genom att öka leverns antioxidantstatus. En annan ört vid namn Ashwaganda har gynnsam inverkan på sköldkörteln genom dess antioxidantfunktion i levern. T4 omvandlas som nämnts ovan till T3 i levern; att levern fungerar bra är alltså oerhört viktig för en bra sköldkörtelstatus.
Negativ stress påverkar sköldkörteln
Negativ stress är, som de flesta vet, inte bra för kroppens olika funktioner rent allmänt men stress är synnerligen dåligt för sköldkörteln. Det enzym som används för att konvertera T4 till T3 hämmas av kortisol som bildas vid stressituationer. Kortisol är ett viktigt hormon som produceras av binjurarna för att hantera enstaka stressfyllda situationer. När stressen däremot blir kronisk och kroppen producerar för mycket kortisol under för lång tid, påverkas sköldkörteln mycket negativt. Binjurarnas status och sköldkörtelns status är starkt förknippade vilket kan försvåra behandlingssituationen. Medicinering med sköldkörtelhormon kan i värsta fall inte ge några resultat eller sämre resultat än förväntat gällande symptom om binjurarna inte fungerar som de ska. Man kan då behöva testa både binjurarna samt sköldkörteln och behandla båda samtidigt. Stressreducering samt stresshantering är en viktig ingrediens för att hantera sköldkörtelbesvär men även för att hantera binjurarnas funktion. Läs artikel om binjurarnahär.
Avslutande ord
Varje dag står du inför flera val som antigen kan förbättra eller försämra din hälsa. Börja idag och kom ihåg att hälsa är inget som plötsligt överrumplar dig; det är frukten av medvetna val som görs varje dag, ett steg i taget och vid besvär med sköldkörteln kan alltså ett första steg vara att:
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
|||||||||
2 |
3 |
4 |
5 |
6 |
7 |
8 |
|||
9 |
10 |
11 |
12 |
13 |
14 |
15 |
|||
16 | 17 |
18 |
19 |
20 |
21 |
22 |
|||
23 |
24 |
25 |
26 |
27 |
28 |
29 |
|||
30 |
31 |
||||||||
|